Manne hade som hobby att köpa bilar som han använde för privat bruk. Under åren 2018 och 2019 byggde han om 21 gamla bilar till A-traktorer, vilka han sålde med stor vinst. Enligt honom själv så använde han dem själv först och sålde sedan. Förutom detta så sålde han även en del reservdelar.
Skatteverket blev varse om Mannes försäljning. De ansåg att Mannes verksamhet hade varit så omfattande att den måste räknas som näringsverksamhet och ekonomisk verksamhet.
Efter att ha begärt in bankkonton, swishrapporter och anhörigas bankkonton så kom man fram till siffran 400 000 kr/år under de dessa två beskattningsår. De begärde även ut alla annonser om A-traktorer och reservdelar som hade lagts ut på Blocket.
Skatteverket ville utifrån dessa uppgifter skönsbeskatta Manne för vinsten med ca 263 000 för dessa år och att han skulle betala in 160 000 kr i moms. Ovanpå detta så tillkom ett skattetillägg med 40% av den inkomstskatt som han undanhållit staten. Dessutom så fick han 32 000 kr i skattetillägg gällande momsen.
Manne överklagade beslutet till kammarrätten då han menade att det inte handlade om näringsverksamhet då fordonen använts till privat bruk, och att skatteverket hade räknat för högt på hans försäljning.
Kammarrätten höll med om Skatteverkets beslut. Försäljningen av A-traktorer och reservdelar hade skett i så stor omfattning, och att syftet hade varit vinst. Därför ansåg de att det var en momspliktig näringsverksamhet. De ansåg också att beloppen inte hade beräknats för högt. Manne menade att vinstmarginalmoms skulle tillämpas när de beräknade vilken moms han skulle betala in. Vinstmarginalmoms är ett undantag från regeln, och kammarrätten ansåg inte att det var tillämpligt eftersom underlagen för inköp och försäljningen av A-traktorerna och reservdelarna inte var fullständiga.
Domen blev att Manne hade ägnat sig åt näringsverksamhet och blev därmed skyldig att betala moms.